detta blir ett deppigt inlägg, orkar ni inte med min dynga så läs inte!


nätterna är värst, allt kmr till mig då! all ångest som jag har!

jag bor på en luft madrass som får min rygg o dö nu när jag sovit på den i över en månad,
Jag är fattig som en kyrkråtta och måste böjja på nacken o be om en slant, äter deras mat, kan inte ens unna mig själv pepsi typ utan få dåligt samvete!! skulden växer till mina föräldrar! Skäms så oerhört attbe dom om pengar!
jag är 24 år o har barn o befinnermig just idag inte i nå guld läge!

sen ska folk dalta med mig otjata på mig!!! jätte snällt är ju tanken, grunden men blä det är fan hårt!


Jag ska avsluta ett liv och har ingen som stöttar mig på de sätter jag skulle behöva, jag visar utåt som det vore lätt men det gör så ont i mig!!!

Jag har inga direkta Vännervänner som man umgås med regelbundet.
Jag har ingen ork att jaga folk helleri dagsläget för det är sååå mkt annat som måste göras och tönkas på!

jag känner att jag verkligen ibte kan komma längre ner nu! varenda dag är en kamp! Hade endå en relativt ok dag humörmässigt!
Men nu när alla lampor släcks kmr ångesten, ensamheten, olyckan!

Min mobil har pajjats önnu mer!

snääälla låt mig komma in på min yrkesutbildning jagsökt!! det måste vara vändningen, det baramåste!!!

Jag är så glad att jag har min dotter, hon är så perfekt i mina ögon och för hennes skull, så tänker jag kämpa in i det sista!

Nej vet ni vad! Jag hoppas ni uppskattar de lilla elr de stora ni har i era liv! Jag vet att sutuationen förmig kunde vart värre men jag är inte van att inte ha varken ha pengar elr ett riktigt hem! jag har alltid haft både!

Men utan mina föräldrar hade jag vart röööööööökt!

detta är sann nattångest!! men detär såjagkänner just NU! Imorgon kan de va annat:)

godnatt!

Jaa, det är så det är.

"mitt val" m.m...spelar ingen roll..det smärtar mig lika mycket endå, och känslorna har inte försvunnit.

Men jag måste resa mig upp och bli mig själv för Ronjas skull, mår inte jag bra, kan jag inte få henne må bra!
Det måste ske nu! Men kan nog endå inte resa mig först jag har min egna lya, så jag kan få va ifred också.

Och ska inte flytta först november, till en gammal barndomsväns lya ska hyra av henne för hon flyttar till Kanada.

Under tiden ska jag bo på en madrass hos mina päron,, måste komma upp ekonimiskt och spara ihop en grund. Då jag har en oklar framtid framförmig.

Men jag ska klara det, har en svacka idag...och självklart så har ännu en tråkig sak hänt, hade situationen vart annorlunda hade jag vart as lycklig...men nu går det inte, och det smärtar mig så enormt. Sen genomgå det ensam, är inte heller så lätt......

jag lever på hoppet att denna blogg ska bli positiv och inte ett "Kasta ut alla känslor" plank!

hejdå då då å å å -