Jaa, det är så det är.

"mitt val" m.m...spelar ingen roll..det smärtar mig lika mycket endå, och känslorna har inte försvunnit.

Men jag måste resa mig upp och bli mig själv för Ronjas skull, mår inte jag bra, kan jag inte få henne må bra!
Det måste ske nu! Men kan nog endå inte resa mig först jag har min egna lya, så jag kan få va ifred också.

Och ska inte flytta först november, till en gammal barndomsväns lya ska hyra av henne för hon flyttar till Kanada.

Under tiden ska jag bo på en madrass hos mina päron,, måste komma upp ekonimiskt och spara ihop en grund. Då jag har en oklar framtid framförmig.

Men jag ska klara det, har en svacka idag...och självklart så har ännu en tråkig sak hänt, hade situationen vart annorlunda hade jag vart as lycklig...men nu går det inte, och det smärtar mig så enormt. Sen genomgå det ensam, är inte heller så lätt......

jag lever på hoppet att denna blogg ska bli positiv och inte ett "Kasta ut alla känslor" plank!

hejdå då då å å å -