Igår hade jag en pissig dag, men idag mår jag mycket bättre.:D Ronja ligger o sover medans jag ska städa ur garderoben o vika in allt snyggt för det är rena världskriget där inne haha..

saker som gör mig glad är att jag äntligen kan ligga på mage..såååååå skönt. Så fort Ronja inte är lika tuttig hoppas jag att jag kan ligga på mage o sova för nu sover jag på sidan för hon vill snutta hela natten, man måste ju ha helt underbara tuttar;-)
Jag kan inte förstå att vi fått en sån underbart fin dotter!! Så snäll så är rädd för hur nästa barn ska bli? gaphals kanske o kolik barn haha..men det är då det..nu lever jag i nuet o här blire inge barn på ett tag!!
men jag vill ha inom 3 år, tkr 3 års skillnad är lagom:-)


nej nu ska jag sätta fart innan hon vaknar för senare ska vi promenera till Ronjas mormor o morfar:-)

Alla känner väl ibland att allt man gör blir fel? När man tänker att man ska kunna göra allt så alla blir nöjda? Man försöker o försöker men det blir bakslag efter bakslag o man får en känsla att man är totalt jävla misslyckad o som om människorna runt omkring en önskar att man inte ens fanns.
Jag är ingen superkvinna o kommer aldrig o bli det heller, MEN jag försöker alltid göra mitt bästa..

Jag har nån slags förmåga o aldrig kunna ge folk vad dom behöver..vet inte om folk alltid krävt mkt av mig elr om jag bara helt enkelt är oduglig.

om ni sitter nu o tänker att detta är ett tycka synd om mig själv inlägg så sluta genast läs..jah måste bara skriva av mig lite!! av hur jag känner o tkr o tänker.

Idag har jag sån fruktansvärd huvudvärk att jag sitter o tjurar..har aldrig haft sån här värk för den sitter mee i pannan ned not näsan och det bara ilar..

jag är den jag är men man kan alltid försöka bli bättre på saker o ting..men när jag försöker sjunker jag bara ännu mer ned för det blir aldrig uppmärksammat o samtdigt gör man ett annat fel istället som blir uppmärksammat.
När det borde va tvärtom.

Den jag kan göra nöjd är faktist min dotter Ronja och det är genom ge henne mat,tutte o närhet..ja så alltså ger jag henne det även om jag glömmer bort mig själv en stund.
Jag tkr det är okej för det är bara nu ett tag hon kmr vara sådär med närheten osv.

kort o gott så för tillfället mår jag inge vidare bra, samt mens på det..o alla hormoner o aah..det är en känslokrock i mig..vet varken in elr ut..
jag älskar min familj iaf!! den saken är säker.

Jag hade tänkt o berätta min förlossningsberättelse. Men haha jag minns inte? så måste ta hjälp av Andreas för han bör minnas lite mer än vad jag gör;) 

Men jag vet att slemproppen gick på dagen på lördagen 22a sep, hade lite sammandragningar och mensvärk.

Slemmproppen va långt ifrån mysig iaf..längre än så kommer jag inte nu, för Ronja vaknade såklart:P

fortsättning följer...

Sådärja, slemproppen somsagt gick på lördagen, och aah jag fattar inte hur folk inte kan märka den ens? haha det va långt i från härligt, och fråga mig inte hur, men jag TAPPADE DEN PÅ BADRUMSGOLVET! hahahaha.

Aah, hursomhelst, det va lungt efter det, dock va skallen igång o tänkte shit nu äre snart dags, jag ska bli mamma!

Smsade direkt Andreas där jag skrev nåt liknande: " förbered dig på bli pappa, för min slempropp gick nyss"

Han ringde upp efter en stund o va hysterisk o  frågade VADÅ SLEMPROPP?!?!?!?! hahaha. 

Kvällen gick, och hade bara mensliknande smärtor och sammandragningar. På söndagen blev det värre och värre, 

sov ingenting oå natten för hade värkar hela tiden så hann inte somna innan nästa värk kom.

Jag höll på spöa på Andreas en gång när han frågade: är du säker på det är värkar, så det inte är foglossning?!?!"

Är han så dum och säger så får man skylla sig själv, men jag sa bara att JA JAG ÄR SÄKER DET ÄÄÄRR VÄRKAR!!!!

på Måndagen blev det tröttsamt och vi åkte in på förlossningen för en kontroll, det visade sig att förlossningen va igång, och jag va öppen 3 cm och fick en sovdos och åkte hem för sova, kvällen närmade sig och jag vaknade när dom riktiga värkarna kom, för tabletterna för sovdosen tar bort förvärkarna, men inte dom riktiga värkarna..och jomenvisst så vare...smärtan blev mer o mer olidlig och jag visste inte hur jag skulle överleva detta! Ännu en gång ställer Andreas en dum fråga: " är du säker på det verkligen gör SÅ ont?!" JAAAAAAAAAAAAAAA !!!!!! :D

(Nu skrattar jag åt det, och det är en av många anledningar jag älskar honom) Men då ville jag verkligen döda honom!haah

Jag sov inget på natten, då värkarna blev mer o mer olidliga ringde förlossningen 2 ggr men nej skulle vänta...Vattnet gick 5 på måndags natten(tisdag blire ju då) jag ringde ännu en gång förlossningen o skrek av smärta men NEJ fick inte åka in...jag grinade o skrek så Andreas fick smått panik tror jag så han ringde efter en stund han med, men NEJ skulle vänta...vet inte hur länge vi väntade efter det men SKET I VA DOM SA I TELEFON o åkte in ...jag kunde knappt gå för jag hade så ont, och fick sitta utanför förlossningen då det gjorde så förbannat jävla fittont...kom väl in vid 6 tiden, och där fick man ligga..fick testa på lustgasen men den funkade inte överhuvudtaget, fick inge grepp om den och den hjälpte då rakt inte mot mina värkar...jag kom in precis i byte av personal, så när dom väl kom in o undersökte va jag öppen 5 cm..jag låg väl en stund tills jag sa att jag måååååste ha epidural, jag klarar inte denna smärta längre...

Jag låg o kämpade o kämpade, kunde BARA ligga på sidan, ryggen va åt helvete, att stå upp va inte o tänka på jag som ville stå o gå mkt under förlossnigen o under krystningsskedet, men det va ba o  fetglömma...

Narkosläkaren elr vafan det hette va upptagen så fick vänta i timmar på att han skulle komma, men när jag va ca 8-8,5 cm öppen kom han..SÅ DAGS DÅ!?!?!?!?!? gröta mig i ryggen, men gosh vilken lättnad när den väl började värka...Hade under alla dessa timmar ständigt KRYSTkänsla, och fick kämpa emot. runt kl 11 va det sån kraft i krystkänslan att ja spydde för det giiick inte o hålla emot...dom kommer in och ska känna på mig och säger: men oj hon ligger ju där..det är dags o krysta! JOOOOTACK FAN VA SKÖNT!!!!!

Och ca 40 minuter senare va hon ute!!! Dom fick mitt i nånstans sätta in en kateter i min urinblåsa för blåsan låg ivägen för henne när hon skulle ut, efter det kom hon rätt snabbt trorjag!=)

Underbaraste, mäktigaste känslan någonsin när dom la henne på mitt bröst. Dock va navelsträngen lite kort så hon hamna väl mestadels på magen!:P 

Hon va så perfekt så fin, inge skrynklig elr långt huvud elr nåt..hon va den mest perfektaste bebisen jag någonsin sätt.( självklart säger man så) men det ÄR SANT!=) 

ATt krysta va nog det bästa på hela förlossningen, att jag äntligen kunde få jobba lite själv..och jag upplever krystandet inte gjorde ont alls, och med det menar jag när hon va där i öppningen. Minns att barnmorskan sa: "jag vet att det gör jätte ont nu, men kom igen"

men nej jag tyckte inte det gjorde ont alls, för epiduralen gör MYCKET, men den ska inte ta bort smärtan när hon är ska va vid hålet haha...

Jag hade en grym förlossning trotsallt..jag va livrädd för den, och skulle på samtal dagen EFTER om min rädsla..då jag verkligen va livrädd..men upplevde förlossningen som en bra grej, och fick sånt jävla egopepp av både bm o min kära man!!!! Jag är grymt stolt över mig själv, och trodde aldrig att jag skulle kunna vara stolt över mig själv på dehär viset! 

Och ni som ska föda, lyssna på er själva istället för den där jävla förlossnigen när ni ringer dom...jag har rätt hög smärttröskel men man VET när det inte går längre..så säger dom nej men du känner JO JAG MÅSTE..så ÅK IN!

dom tog emot mig bra iaf..hahha!

Jag ska höra med Andreas sen o fråga om det är nåt jag missat elr sagt fel.=)

SÅ, Vår prinsessa kom den 25 september 11,49 vägde 3675g och va 52 cm!

6 dagar innan bf.

Ronja Tillenius, våran prinsessa, skatt, lycka, kärlek, aah you name it!=)

Finare får man leta efter, och du kommer göra det jobbigt för pappa med dina ögon!;) Du har nog fått mammas glimt i ögat, och pappa kan inte motstå mamma heller..elr mammut o papput ska jag kalla oss! hahahaha!

JAG ÄLSKAR MIN FAMILJ OCH DEN SOM FÖRSÖKER KOMMA IVÄGEN FÖR OSS FÅR SKYLLA SIG SJÄLVA!!!!!!!=)

Utan dig Ronja är jag ingenting!! Du får mig stark!! Jag älskar dig såååååååå mkt!!!

Kärleken är oändlig, för evig. Min lilla lilla familj, dom två älskar jag mest av allt på denna jord. Och det kommer jag alltid och göra! 

Vi har gått igenom många tuffa tider under dom här 2 åren, allt har vart det värt o kämpa då jag vet att jag kämpat för nåt äkta. Att skaffa barn är något helt underbart, och det bästa vi gjort. Det må även va krävande då det är en rejäääääääääääl omställning, och jag är förvirrad, koko i bollen, yr, snurrig..haha MEN jag försöker bara lära mig allt på samma gång helst..men det funkar tyvärr inte så!=) 

Tåladmodet testas också nu, även om vi fått en väldigt lugn o snäll flicka så finns det situationer man blir väldigt frustrerad och är man trött på det så gäller det att hålla lugnet, för då gåre bäst!=)

Jag har bara hört alla historier om bara det positiva med bebisar, och JA det är fruktansvärt underbart och det går inte o beskriva, men man får inte höra det "dåliga", jobbiga..Och DET är synd att folk inte vågar berätta dom jobbiga grejjerna..Jag kommer ta upp bra o dåligt, dels för jag tror det är bra för en själv, och för andra som kanske läser om dom har elr ska ha barn nångång att det är fler som kanske som jag har känt i några dagar, BARA FÖR ATT GRÅTA!!! jag är lycklig, MEN nånstans där inne sitter hundratusenmiljoner tårar som bara vill komma utan anledning som helst ?? haha..aah..såna saker. 

Jag älskar vår lilla Ronja, och Andreas av heeela mitt hjärta verkligen!!! DOm är finaste, dyrbaraste, underbaraste, gosigaste, yooou name it , som fiiiinns i denna värld!!! DET kan ingen någonsin ta ifrån mig, min familj<3

Förra tisdagen kom vår underbara lilla flicka..25 september ! Och va beräknad 1 Okt, alltså sex dagar före kom vår ängel! Det är fullt upp nu, och fokusen är enbart på henne, mkt att lära, ta in, lära känna henne, amma, aah allt.

Men det är fullständigt underbart att hon är här nu .. Vilken skönhet, vilken pärla! Hon får mitt hjärta o värka av kärlek. 

Förlossningen gick väldigt bra, jag som hade sån förlossningsrädsla och skulle på ett klara-samtal på onsdagen, men hon ville ut på tisdagen=) 11.49 kom hon, vägde 3675 och va 52 cm! massa ljust hår på huvudet också=)

ALla bilder så har hon olika nyanser på håret, hihi...

Ska försöka berätta om förlossningen sen i ett annat inlägg..

Nu ska jag ned i tvättstugan, ( jävla tvättmaskin pajjar precis när vår tös kommer till världen ) haha..typiskt nu när man veeeerkligen behöver tvättmaskinen!! menmen, en ny ska köpas inom kort.

Jag tänkte bara säga att jag kommer INTE blogga mera först Ronja är ute i världen. 

Jag mår inte så himla bra i mitt psyke och det blir värre och värre, nervös, stressad, orolig. You name it .

Så jag väljer att uppdatera så fort hon är ute, elr ja..några dagar efter blire väl troligen då detta inte kommer va prio 1. 

Men det är bara 13 dagar kvar till BF iaf. Och jag har på känn att det blir en september unge iaf! Men det återstår och se. 

Jag behöver lugn o ro så mkt som möjligt, och ah jag är redigt slö i kroppen, den värker så innerligt varje dag, som jag har växtvärk i hela kroppen..hua..

Så vi hööööörz när hon är ute till världen!=)

ber om ursäkt för min ur usla uppdatering, men mitt psyke är inte riktigt på plats och vill inte ba skriva dåliga negativa saker. Jag mår iaf bra förutom min skalle som spelar mig spratt och det är mkt känslor, tankar, funderingar just nu. Längtar samtidigt ihjäl mig såklart inför Ronjas ankomst:-D

men jag behöver lite space för sätta min cp skalle på plats och det har vart några jobbiga veckor nu med mkt som hänt o far o flängande och aah inte fått ro att andas ut ännu.
men jaa.. jag uppdaterar när jag är på plats o skallen o fötterna med:-P

heejjdoo