det är inte så långt kvar nu men jag känner att allt händer nu.. haft de glassigt som fan o inga krämpor direkt.. men hormoner finns.
och just nu orkar jag inte va gravid en dag till... för de första har jag ingen som förstår vad man går igenom som jag har o prata med. och det är fruktansvärt jobbigt och det känns som jag ska rasa samman elr snarare redan gjort det.
Jag är så less att jag åkt iväg o gömt mig för folk.. sitter i bilen mitt i ingenstans o ser alla äckliga djur och hoppas att jag bara kan försvinna tills allt de jobbiga är över.

jag älskar magen o alla sparkar! men hormonerna kan jag vara utan. även om inte allt är hormoner även om man kan skylla på de ofta.
jag är livrädd för bli en dålig mamma och att folk ska ta över mitt barn o säga hur man ska göra osv.. vet många som sagt att folk tkr o tänker så mkt att gör si o så.. komma med tips är en sak.. men grejen är hur man gör det...
fan vet jag.. hoppas folk fattar att tips o råd är okej.. men går ni längre blit jag sne. det ändå min o andreas unge och hur VI vill göra är upp till oss!!
alla barn är unika o funkar olika o behövrr olika.. precis som graviditeter... sluta jämnföra alla!!!!

ah nu har jag fått ut lite.. nu ska jag fortsätta sitta här o bara böla o få ut allt skit. sen lämna de här i ingenstans o va glad igen!!
tack o adjö.