NU ska jag lätta mitt hjärta, och huvud.

Det är en väldig intensiv och jobbig period i mitt liv. Jag har nog förlorat allt jag har förutom min underbara dotter.

Min bästa vän sa upp vår vänskap för några veckor sedan, bara hux flux poff pang pow! Helt utan förvarning, och jag fattar ärligt talat inte ens varför egentligen. EN bit som va anledning bad jag uppriktigt om ursäkt för om det va så att jag svek nåt, men förstår inte ens det egentligen. Men bad iaf verkligen om ursäkt, sen vare 1,2,3? andra anledningar. ÄRLIGT? jag har INGEN ANING! 

Vänskap för mig så delar man både bra och dåliga saker, man sitter och bollar, lättar hjärtat, bara för snacka ut om det är nåt som hänt. Inte att ta på sig ens väns problem, ah visst man kanske kan komma med tips, men för mig handlar det oftast om att jag måste bara få ha nån och snacka saker om. För annars äter mina tankar upp mig.

Kanske bara är jag som tycker att man bara behöver lyssna som vän? jag kräver inge mer iaf..men ah säkert nå missförstånd som alltid...brukar va ständigt återkommande.

LIkaså som jag gärna sitter och bara lyssnar om det är nåt, men om nån vill ha hjälp tips råd så försöker jag gärna hjälpa en med det. Men jag är inte den som tjatar utan kan säga DU VET VART JAG FINNS, så närsomhelst, hursomhelst så kan mina vänner snacka med mig, elr vad dom än behöver. Jag går inte och tjatar och jagar även om jag vet att nån har det jobbigt, för jag själv skulle aldrig uppskatta det! Men jag skulle aldrig försöka "ta på mig" problemen själv, så jag själv gräver ned mig utav det? klart man kanske är ledsen för ens vän hare jobbigt, men då hade jag ju försökt ställa upp och finnas där när den behöver mig. För hur det än är , så har ALLA problem med något , någongång!! Och då behöver man ibland vänner som finns där! 

Men nånstans på vägen så valde hon att gå en annan väg, och fine det får jag acceptera, Men hon va den enda jag hade. Och det va Ronjas gudmor också och det tar mig  hårdast att Ronja blir drabbad, då hon verkligen gillade sin gudmor.

Men tycker hela situationen är helt sjuk? från ett bråk mellan henne och en annan, så var det jag som fick tackla smällen i slutändan??? vad äre jag missat?? Och då va min vänskap inte särskilt mycket värd, om man kan kasta bort den SÅ LÄTT i mitt tycke! menmen, life goes on. WÄHHHHH!!!!!

Men ah det som håller på hända nu är väl att jag äts upp av mina egna tankar, min bästa vän säger upp kontakten, min sambo aah jag vet inte vad riktigt...vi är i ett kritiskt läge känns det som. slut, inte slut, flytta isär va tsm, flytta isär inte va tsm..aah har nog hört allt...så det suger åsnerövfittskunk att det ens kommit upp som "förslag".

Och det är riiiiiiiktigt jobbigt hemma just nu, och att nu i detta läge inte ha någon att snacka om är grymt, brutalt, helt fruktansvärt. Har ni upplevt den där känslan när det känns som allt ni säger, gör blir så fel? att ni känner att ingen vill ha er i sin närhet? jag känner mig som typ en mobbad skolflicka när hon går i 5an och alla är på henne, och önskar hon inte fanns, elr ens inte brydde sig om hon fanns. SÅ känner jag, och aahh mycket har jag upplevt men detta ör en av top 5 värsta känslor.

Samtidigt som jag vill inte söka upp kontakten med folk igen när jag mår som jag gör, utan det vill jag göra när jag mår bra, och är glad o go! SÅ det krockar nå fruktansvärt..

för vill inte att folk ska tänka: AAh nu är hon helt ensam, NU duger man...

För så är inte fallet, det är bara att man haft sitt egna, jag är nybliven mamma(säger man nybliven fortfarande??)

mycket nytt, man måste anpassa sig helt efter sin käraste skatt! Vilket jag gärna gör, men då har det blivit att dagarna går...Jag är och har alltid vart dålig på höra av mig, och det är nåt jag strävar efter i år att jag ska bli bättre. Jag ska knyta kontaker, nya som gamla...Synd att jag är SÅ satans blyg, så äre ingen som har mundiarre från första stund så tar det lång tid för mig och knyta an, innan jag mjuknar upp. Men ah somsagt jag ska, jag vill, och jag måste!

För äre så illa att mitt livs kärlek också väljer att gå en annan väg, så är jag ensam med min kära dotter. TACKA FAN FÖR JAG FICK HENNE! det är fan det bästa jag gjort i heeeeela mitt liv!!!! FAN va jag älskar henne!!!! Och då kan vi inte bara sitta hemma, vi måste ut ut ut ut.

Men mitt hjärta blöder verkligen, och det är helt SJUKT att det kan göra så ont i hjärtat, att det verkligen värker.

Jag känner mig så ensam, och får såna sjuka jävla tankar att jag känner mig psykiskt störd.

DEtta är inge tyck synd om mig inlägg, men det är min enda flykt att få ut några taankar, känslor jag har. och det är min blogg, och har övervägt länge nu om jag ska skriva såhär som jag gör, men JA, jag älskar och skriva, Och det är somsagt mitt enda bollplank!

Så tyck vad ni vill, stör det er sluta läs! 

Kanske framstår som heeelt psykfall,( jag känner mig iaf som ett!) :D hahaha.

Så, dom första månaderna detta år starta helt jävla kalas, och kände att detta va mitt år, nu jävlar...

nu en månad tillbaka tror jag , har dåligt tidsuppfattning. så rasade allt!! allt allt allt.
Samt är i en jobbig sits med utan jobb, utbildning, osv...även om jag VET att jag kommer lösa jobb och allt.

SÅ äre jävligt läskigt för jag är inte ensam längre, har en dotter och försörja som förtjänar det bästa!

Men ah, vi får helt enkelt se..

Sjuka tankar, jootack såna har man gott om!=) Har en riktigt goding, men den tänekr jag inte dela på här..

tyvärr. men det gör jag för jag vill inte att den sjuka tanken ska gå över till att hända. 

Jag ber för första ggn till gud iaf att allt bara vänder igen och jag kan strååååla och må bra, MED min familj jag skapat. Det är min största önskan..att allt klaffar .. snälla snälla...SNÄLLA!!! 

aaahh nu har jag lättat en liten del av mig iaf, och ah det känns skönt just nu iaf, för stunden!

tack och hej! Sen är jag förkyld också och nyser åttioelva ggr, täppt, rinner, klias i halsen..MMM LOVE IT!

SÄMST är också att öppna förskolan har sommarstängt nu:( ¨ååheeee...menmen...