Jahapp! Upp som en sol, ned som en pannkaka! bara stånk o stön från min sida just nu, soorrryy!!!

Men det kommer bli positivt ju längre upp i stegen jag tar mig uppåt, men än så länge kommer jag inte så

långt..

Igår va en bra dag, Matilda kom förbi ett tag, sen gick jag ned till la perla med min familj och Maxines familj och käkade. Det va trevligt, men fick knata hem vid halv åtta med en trött Ronja=)

Jag har alltid vart en ensamvarg, men nu för tiden gillar jag inte det, inte när jag inte mår så himla bra, det är lungt så länge Ronja är vaken men när hon sover blire dystert!
Men snacka om den sötnosen verkligen lyser upp hela min värld när hon är vaken och ler, busar, härjar, hur hon sträcker ut armarna mot mig, när hon blir sådär extra mammig så smälter mitt hjärta och jag blir stolt för

att hon är så mammig, att jag är den bästa i hennes värld!! DÅ känner jag mig lyckad som mamma!=)

Jag tvivlar på mkt när det gäller mig själv, men som mamma känner jag mig riktigt bra, jag känner verkligen

att jag är den bästa mamman för just Ronja! Och det ska aldrig finnas någon annan som ska leka morsa åt min dottter, HELL NO!!!! jag jag jag enbart jag!

Sitter och funderar lite om livet, allt som händer..Antingen är detta en av mina större prövningar i livet,

 elr så har jag gjort nå jäääääääääävligt elakt i mina dagar.

Vilken väg än det blir att jag kommer få ta, elr väljer själv så vet jag(måste intala mig) att det kommer va

det bästa för mig. Min dotter ska ha en bra uppväxt, och då behöver hon en glad och en mamma som mår bra!

Men det är svårt med kärlek, jag har aldrig känt som jag gör till denna karl..Min magkänsla är endå att han är mitt livs kärlek, mannen i mitt liv. Den jag ska leva med...men nåt krockar så oerhört, och just nu verkar jag göra allt fel, att han inte vill vara nära mig. Men det svänger så brutalt, det har vart lung i några dagar..men idag va dagen igen..jag tar på mig allt, för det känns som det bara är jag som gör allt fel ?

Men jag kan fan inte läsa hans tankar, och jag måste ju kunna öppna min mun utan va rädd för allt ska bli ett helvete. 

Hur mycket jag än kan hata honom så älskar jag han ännu mer...GAHHH!!!! han är ju min jävla nallebjörn...han va min nallebjörn när vi träffades...världens gosigaste, snällaste, härligaste, charmigaste jag nånsin mött!

Hans ögon hade sån jävla utstrålning, dom tindra när han kolla på mig..det ba spratt i kroppen på mig när jag såg på han...hans armar är de tryggaste stället som finns.nallebjörn..kommer jag någonsin få tillbaka det?

mammamys saknar sin nallebjörn.